Rart!

Nu är våren är här, vädret är varmt och torrt. Solen skiner så gott som varje dag. Barnen cyklar till skolan och jag får vara hemma och feija. Maten står på bordet då de kommer hem och allting löper. Vi njuter!

Igår blev jag glatt överraskad. Inte långt från där vi bor finns en kulle där det växer en massa blommor. Just nu är det vitsipporna som täcker kullen till en vit matta. Denna kulle är dessutom på vägen till skolan. Varje gång jag kör förbi längtar jag efter en bukett blommor, men har oftast så brottom att jag inte ger mig tid att stanna och plocka. Igår när Ferdinand kom från skolan hade han plockat ett knippe vitsippor. När han kom hem gick han med handen bakom ryggen och räckte sedan fram dem åt mig. De va så rart, jag blev så rörd. Hur kunde han veta? Eller är det så att även han tycker de är vackra och ville glädja sin mor med det…?